Jag har deltagit i ett antal manustävlingar genom åren, för det mesta med icke så framgångsrikt resultat. Men det är ändå svårt att motstå ett sådant tillfälle, för tänk om? Jag kunde inte heller motstå tävlingen som Lava förlag i samarbete med Adlibris utlyste i vintras, gällande spänning eller feelgood, med ett trebokskontrakt i potten.
Jag ansåg mig inte ha tid att skriva något helt nytt, men som refuserad skribent har man ett antal alster på lager. Jag plockade fram ett som utan framgång gjort några vändor på förlag tidigare, och som jag ändå tyckte hade potential. Genren var varken direkt spänning eller feelgood, men manuset, insåg jag, skulle kunna bli någon slags spänningsroman med viss omarbetning. Lägga till ett mystiskt försvinnande här, ta bort lite onödig romantik där. Slutprodukten blev något som kan beskrivas som juridisk spänningsroman goes relationsdrama. Vilket alltså föll juryn i tävlingen i smaken. Topp tio av ca tusen bidrag - det känns som en seger oavsett, även om jag blir tionde. Och ett utgivningskontrakt har jag redan signerat, så en bok ska det bli.
"Gräv där du står", brukar vara rådet till aspirerande författare som funderar vad de ska skriva om. Det har jag kanske gjort, på sätt och vis. Boken innehåller en juridisk intrig och huvudpersonen är, föga förvånande, jurist. Huvudpersonen är även denna gång en kvinna i medelåldern - ordentligt grävande där jag står i det avseende också. Och hon återvänder till sin barndomsby på landet efter många år på annat ort, hallå!?! Sedan så är hon förstås inte jag, inte i den här boken heller, och hon har problem som jag inte har. Hon har många saker att göra upp med: barndomens demoner, ett komplicerat förhållande till sin exman och son, kärleksbekymmer.
Manuset har gått en vända hos redaktör, så nu är det redigering som gäller. Jag fick en lista med synpunkter, sådant jag bör överväga att ändra och skriva om. Det handlade om språk, struktur och gestaltning, och första känslan var: my god, jag får skriva om hela boken. Men vid en närmare dissekering var det inte så illa. Problemet med språket är närmast att det har för högt läsbarhetsindex, alltså är lite för svårläst. Det är enligt mig ett ganska angenämt problem, för jag gillar ju utmanande texter. Lösningen blir att förkorta meningar, kanske byta ut en del ord.
Strukturella problem handlar om att fördjupa huvudintrigen, förstärka vissa drag hos vissa personer, se över tempus i vissa avsnitt. Det kommer att kräva lite tankemöda att möblera om, för man vill ju inte råka göra texten sämre, eller ge för övertydliga ledtrådar. Gestaltningen handlar om det som alla som skriver brottas med: att gestalta mer i stället för att bara informera och berätta. Skriv t.ex. inte att hon var rädd, utan beskriv så att man förstår det utan att skriva ut det. "Hjärtat dunkade hårt bakom bröstbenet, svett bröt ut längs ryggraden." Ja, ni fattar.
Slutklämmen från redaktören var ändå att boken kan göra sig mycket väl som en spännande thriller om jag preciserar intrigen och förtydligar spänningsmomenten. Jag förstår denna synpunkt, eftersom jag lade till spänningsmomenten i efterhand har jag nog inte arbetat igenom allt ordentligt. Sammanfattningsvis behöver "Uppgörelser" inte mycket redigering, skriver redaktören, men det som kanske inte är så mycket i hennes värld är en hel del i min. Ett roligt jobb, men det kräver sin tid. Hösten är räddad!
Idag firar vi annars something we call villaavslutning här i Österbotten. En avslutning på en villa(sommarstuge)säsong som knappt hann börja för vår del i år. Vi tänder ljus och marschaller, skjuter raketer och myser i sensommarmörkret. En fin tradition!
