Årsslut, del 2

Jag förstår att ni väntar och undrar, ni som läser. Att hur mycket har hon månne läst under 2025? Och hur mycket har hon tränat?

Skämt och sido, sluta läs här om det inte intresserar. Åtminstone intresserar det mig själv, jag antecknar för att komma ihåg och kunna jämföra. Kanske kan ni få något boktips, ni som fortsätter?

2025 har jag läst 43 böcker, på pricken lika många som förra året faktiskt. Därtill en del strönoveller och lite poesi. Av de lästa böckerna var 18 stycken i ljudformat, praktiskt under löp- och bilturer.

Som vanligt är det också en blandad kompott, långt och kort, högt och lågt. Här ett axplock.

Mest läst: Flest verk blev det av John Ajvide Lindqvist, han är en av favoriterna. Bra språkbehandling och mer eller mindre tydliga influenser från Stephen King. Särskilt intressant blev han denna höst eftersom hans historier ofta utspelar sig i Roslagen och Norrtälje, där jag hade förmånen att få tillbringa en vecka och därmed känner till många av platserna som dyker upp i böckerna.

Klassiker: Bland annat Möss och människor och 1984, varav den senare dystopin verkligen lämnade ett avtryck i dessa tider. Den handlar om sådant man inte trott skulle kunna hända men som ändå ... nästan händer. Otäckt.

Mest underskattade: Jag har läst två böcker av den för mig tidigare okända författaren John Williams, Stoner och Butcher´s Crossing. Fantastiska verk med sitt lågmälda skildrande av människoöden. Stoner, som handlar om en amerikansk lärare i litteratur vid universitetet i Missouri, hans liv och karriär, utkom första gången 1965 och blev då ingen storsäljare. Efter författarens död återupptäcktes boken i början av 2000-talet av en stor internationell läsekrets. Synd att han själv aldrig fick uppleva det.

Sorgligast: Hatets hjärta av Dennis Lehane, som utspelar sig i 1970-talets Boston. Det är klassklyftor, rasism, korruption, brottslighet och elände, och en moders kamp för att hitta sin försvunna dotter.

Flest i ljud: Upptäckte den amerikanske författaren Brad Parks, som skriver juridiska thrillers i Grisham-andra. Det blev ett antal lyssnade, bra om man som sagt gillar den juridiska världen.

Årets King: Inget läsår utan Stephen King, det är ett faktum. Under året blev det omläsning av en av mina favoritböcker, Kings skrivhandbok som lika mycket är en biografi. Denna gång läste jag den på engelska: On Writing - a memoir of the craft. Den är så bra att jag också gjorde några poddavsnitt om den tillsammans med Henrik Thorson, finns på Thotalmedia samt Spotify. Därtill läste jag Kings nyaste bok, Rygga inte undan. Bra, men inte hans bästa.

Utöver dessa många fler, en del som överträffat förväntningarna, andra som inte levt upp till dem. Ett bra läsår, på det stora hela.

Och träningen? Förstår att ni (inte) undrar det också. Det är blandat där med. Tyvärr för lite skidåkning, mer beroende på dåliga skidförhållanden än på mig själv. Kanske också för lite cykling, men ändå flera riktigt givande MTB-pass. Löpning ganska precis 700 kilometer, ett helt okej facit. Ganska långt ifrån toppårens noteringar, men en rimlig nivå just nu. Styrke- och rörlighetsträning - allt viktigare i denna ålder - kring 140 pass, knappt tre i veckan. Så på det stora hela ett okej träningsår, inget extraordinärt. 

Årets absolut roligaste i träningsväg var ett halvmarathon jag sprang som 50-års present till mig själv; i goda vänners lag i vackra Österrike, där löpningen gick mellan vingårdar där vi bjöds på provsmakning av de lokala vinerna. Det var så roligt att jag nog ska göra det igen. Och med det, ett gott nytt litteratur- och träningsår!

Årsslut, del 1

Ännu ett år ska snart läggas till samlingen och för att allt inte ska flyta ihop i ett gytter av ungefär likadana dagar är det alltid bra att sammanfatta. Åtminstone tycker jag det, men jag är väl den sammanfattande typen. 

Som vanligt har året gått fort, alldeles för fort, men innehållit mycket. På det skrivmässiga planet har jag haft en rolig och ganska intensiv höst. Själva skrivandet har det inte blivit så mycket av i vardagen eftersom tiden och kanske orken inte räckt till, men däremot har jag haft förmånen att kunna koppla bort det vanliga under två tjänstlediga veckor och ägna mig mer helhjärtat åt den kreativa karriären. I september åkte jag iväg på skrivresa på ett vistelsestipendium. Valet var fritt med vissa begränsningar, och efter en del funderande föll valet på Norrtälje i Roslagen. Nära till Arlanda och därmed inte alltför lång resväg, dessutom är trakterna vackra. Därtill hemvist för en av favoritförfattarna, John Ajvide Lindqvist, och kan han finna inspiration där så kan väl jag, tänkte jag.

Det visade sig vara ett bra val och jag hade en alldeles underbar vecka. Det är något visst med svenska småstäder ändå, de är pittoreska och mysiga och det är nästan som att kliva in i en saga när man får promenera på kullerstensbelagda gator bland sekelskifteshus.

                                                                   

Mitt boende utgjordes dessutom av det allra mysigaste pensionat, så om jag inte funnit skrivro skulle det åtminstone inte ha berott på omgivningarna. Eller okej, pensionatet påbörjade en fasadrenovering just den veckan jag var där så helt utan störningsmoment var min vistelse inte, men som sagt, jag är van vid att skriva med mycket liv omkring mig så det bekom mig inte så mycket.

                                                 

Och skrivro fick jag minsann, nästan så mycket att jag blev lite rastlös, för som sagt, jag är inte vad vid att ha den oavbrutna tiden. Tur då att den likaledes förtjusande Roslagsleden gick alldeles intill, så när tankarna behövde vila och kroppen anstränga sig snörde jag på mig skorna och sprang en runda och njöt av omgivningarna.

                                                                 

Det pågående projektet - en roman, som kanske, förhoppningsvis blir just det, en färdig roman någon dag - gick framåt mer på denna vecka än vad det gjort under hela sommaren, och jag reste hem med cirka 15.000 nya ord på hårddisken. 

Sedan har hösten bjudit på mycket annat liv förutom skrivliv; det har varit resor, födelsedag, kalas, begravning, familjeliv och jobb, jobb, jobb, så projektet har inte framskridit lika mycket som det gjorde under den där Norrtälje-veckan. Men, jag har ett utkast, ett råmanus, som förhoppningsvis kan hitta någon väg framåt under 2026. 

Bokmässan i Helsingfors besökte jag även detta år, medverkade i ett trevligt scensamtal om min novellsamling, träffade folk och förstås - köpte lite fler böcker. Och så har det blivit ett par författarkvällar och jag blir alltid lika glad och förvånad när någon faktiskt vill höra om det jag gör, för jag håller ju bara på med mitt. Men det är roligt att dela med sig och det värmer hjärtat varje gång någon frågar, undrar, vill höra eller läser något jag skrivit.

2025 var också året då jag blev mer varm i kläderna som poddare, fast, riktigt varm i kläderna kommer jag aldrig att bli, det är som sagt det skrivna ordet mer än det talade som är min "grej". Men, roligt ändå, man ska alltid våga prova och inte rädas nya utmaningar, det är också ett viktigt rättesnöre i livet. Podden handlar om skrivande och finns bland annat här: Thotalmedia.com. Och på Spotify.

En av höstens skrivarhöjdpunkter - min dator, en kaffekopp och mina tankar vid ett gistet gammal fönster på en vacker plats.