On the market!

 

Nu finns min bok, officiellt på marknaden. Bisarr känsla, att gå in på Adlibris, Bokus m.fl. och se den i utbudet, tillsammans med de andra. Och att den finns i bibliotekets  utlåningstjänst, med en hel hög reserveringar dessutom. Sjukt.

Det har trillat in några recensioner. Det man nästan fruktat mest, men som hittills varit över förväntan. 

"Rekommenderas verkligen"
"Hög igenkänning"
"Vågar man utse årets debutant redan i februari?"
"Välskriven bladvändare"
"En fantastisk och läsvärd bok jag kommer läsa igen"

Några av omdömena. Jag räknar kallt med att det också kommer att komma inte lika positiva recensioner, det går nog inte att undvika. Men otroligt glad över att boken verkar ha hittat sin målgrupp och jag suger i mig varje uns av beröm. Innerligt tack!

E-boken är på gång nästa vecka och ljudboken alltså senare i vår, närmare sommaren. Spännande tider, men samtidigt, sett ur ett större perspektiv, betydelselöst med tanke på vad som händer i världen. Det är inte så lätt att glädjas när människor nära oss drabbas av krig, lidande och sorg. Att världen inte kommit längre än så. 

Min bok!

Jag går i väntans tider. Lite som när man väntade barn, men ändå inte. Jag vet vad jag väntar på denna gång, ovissheten rör snarare hur nytillskottet ska tas emot av omvärlden än hur det ska se ut och vara. Vår skogrika nord har tydligen drabbats av den globala pappersbristen, så det var inte helt lätt att spika ett släppdatum för boken, men nu är det gjort. 25 februari ska boken släppas officiellt. Den kommer att kunna köpas via nätbokhandlar, förhoppningsvis via en del fysiska bokhandlar och så kommer jag själv att sälja ett antal (signerade) exemplar. Mina egna exemplar har jag redan fått (my God, my God, my God, att få hålla i en egen bokbebis!!), men jag måste först landa i och försöka övervinna ångesten och skräcken över att någon annan ska läsa min bok innan jag börjar distribuera dem. Maken får läsa den först. Vill man inte köpa torde man, hoppas jag, kunna låna boken på något bibliotek också.

Pappersversionen släpps först, e-bok och ljudbok lite senare. Häromveckan fick jag uppdraget och det stora nöjet att välja inläsare av e-boken bland ett antal olika röstprov. En sån där sak som man inte trott att man någonsin skulle göra. Först fick jag välja mellan en kvinnlig eller manlig inläsare, och det var lätt. Eftersom handlingen till stora delar utspelar sig i den kvinnliga huvudpersonens huvud, så var det självklart för mig att en kvinna måste läsa in den. Och gärna någon som låter som att den är i rätt ålder, nedre medelåldern sisådär. Man känner sig nästan lite taskig över att sitta och välja och vraka bland rösterna, att dissa någon för att den låter för ung, för gnällig, för stockholmsk. Jag hittade i alla fall en kandidat med en behaglig röst som lät rätt för denna bok (och vid en googling också visade sig vara i rätt ålder), så valet är gjort.

När posten hade levererat min pall med böcker...

... satte jag mig ner och försökte läsa boken som läsare X, som ser den för första gången och ska ta sig an den utan förutfattade meningar. Vad skulle läsare X tycka? Skulle hen vilja fortsätta vända blad, är det en historia man vill veta slutet på? Är språket tillräckligt bra så att man inte blir irriterad? Eller är den en sån där bok som man lägger ifrån sig efter ett par sidor? Jag skulle vilja veta, men det är omöjligt för mig att bedöma. Jag kan inte läsa den med objektiva ögon, bilda mig en uppfattning som jag skulle göra med vilken annan bok som helst. Det går inte när det är min egen text. Allt jag ser är de små felen, kanske inte synliga för alla men nog för mig. Och någon klyscha (trodde att jag försökt rensa bort dem), upprepningar, onödiga adverb och ställen där jag, med facit i hand, borde ha skrivit något annat. Hade velat ha något annat. Men, det är väl så det är. Kanske också för de stora författarna, kan jag tänka mig. 

Så, bokens läsvärdhet kommer att bli upp till er läsare att bedöma. Den är inte för alla, men jag hoppas att den är för någon. Den är verkligen ingen Linna eller Moberg (tyvärr, pappa), men den är sin egen. Nu kör vi!