Semestertid, och jag försöker tänka lite mer på skrivande och lite mindre på generationsväxlingar inom skogsbruket än vad jag annars gör. Som vanligt är det mycket annat som också ska hinnas med utöver att man bara ska vara ledig, så någon episk roman åstadkommer jag inte under dessa få veckor.
Men som sagt, lite skrivarliv blir det trots allt. Inledde med att delta i en författartillställning anordnad av kommunen och biblioteket och fick förmånen att träffa både läsare, eventuella blivande läsare och andra författare med lokalanknytning. Krängde ett par böcker, men den stora behållningen var definitivt de trevliga samtalen och att få dela tankar och funderingar med andra som skriver.
Vad gäller livet för min debutroman "Refuserad" så släpps ljudboken idag. Jag har lyssnat på en del av den och det känns på något sätt stort, och konstigt, att höra sina egna ord lästa av någon annan. Och bra gör hon det, Helena Zetterman. Nästan så att jag själv blir nyfiken på boken. :-) Finns där ljudböcker finns, lyssna vetja!
Annars hade jag tänkt ägna en del av de surt förvärvade semesterdagarna åt att skriva på mitt pågående romanprojekt, men annat dök upp, oväntat men inte desto mindre välkommet. I våras fick jag nämligen för mig att skicka in ett gammalt manus som samlat damm på hårddisken till en manustävling. Jag gjorde en del ändringar, omskrivningar här och där, tillägg och delete-kommandon, dels för att manuset bättre skulle passa in på den efterfrågade genren (spänning eller feelgood), dels för att jag insåg att vissa saker jag skrev för ca fem år sedan inte är sådant jag skulle skriva idag. Sagt och gjort, manuset skickades in och - om än inte föll i glömska - så åtminstone förträngdes. Chansen var väl som vanligt nästan obefintlig och varför skulle just jag, osv, osv.
Men så, i samma veva som det var dags att gå på den här semestern, damp det ner ett mejl i inkorgen. Tävlingen är inte avgjord än och min chans kvarstår, men alldeles oavsett så vill förlaget ge ut denna bok. Det går bra nu. :-)Så nu har jag ägnat några veckor att gå igenom manuset ännu en gång och rensa bort felaktiga ordval, upprepningar och överflödiga ord. Tänk att man alltid hittar något att ändra oavsett hur många gånger man läser. Det går nog inte att någonsin bli helt nöjd med sitt eget manus, det är jag övertygad om. Till slut måste man bara lämna det ifrån sig och låta någon annan se på det med objektiva ögon. Och nu tar då väntan vid. Spännande är det även denna gång även om jag vet ungefär hur det hela går till, mer än vad jag visste första gången i alla fall. Det är väl som med barn; även om man vet ungefär vad som väntar med barn nummer två, så är det ändå en helt ny och spännande resa. Inget barn eller bok är den andra lik.
Jag har alltså lite grejer på gång, litteraturmässigt. När man är en sådan om skriver är det förstås jätteroligt att ens hobby leder någon vart, att någon faktiskt läser och kanske till och med uppskattar alstren, även om jag skulle skriva oavsett det, för att jag vill.
Sommar betyder också läsning, det är sen gammalt. Att skriva och att läsa är två sidor av samma mynt, som ni ju vet. Familjen håller på med en läsutmaning i form av ett spel där man ska läsa under olika omständigheter (utomhus, i en koja, i skenet av ljus osv, osv) och jag tror faktiskt att jag leder för närvarande. Sedan försöker jag beta av högen med böcker, som alltid är mer eller mindre omfattande, på mitt nattduksbord, men tvingas inse att jag inte kommer att hinna läsa allt jag skulle vilja denna sommar. Nåväl, efter sommaren kommer en lång och mörk höst med tända ljus och ett inbjudande soffhörn, så jag får väl fortsätta då.
