Jag ska inte börja med att klichéartat påpeka hur snabbt även detta år har gått (för det har det), utan endast göra en tillbakablick för att sammanfatta hur det blev litteraturmässigt och sedan kanske blicka framåt lite.
För ett år sedan levde jag i ovisshet huruvida det skulle bli någon utgiven bok nummer tre för mig, även om jag hade skrivit en sådan. Men se det blev det, det blev ett fint samarbete med ett fint förlag och den historiska romanen Släktled såg dagens ljus under den gångna hösten. Därtill hoppas jag på ett annat samarbete gällande en novellsamling som också är skriven, men där finns ännu osäkerhetsfaktorer.
Det ganska allmänt hållna litteraturmässiga målet för 2024 var att skriva mycket och läsa mycket, och det har jag väl gjort, det tycker jag. Åtminstone så mycket som jag faktiskt har hunnit och lyckats prioritera. Redigeringen av Släktled inför utgivning tog mest tid, sedan så har jag jobbat en del med novellerna som alltså förhoppningsvis blir en samling samt skrivit några nya. Därtill kom jag i mål med råmanus till en juridisk spänningsroman, en fristående uppföljare till Uppgörelser som utkom 2023 (... var det väl? Åren går ju så fort...) Jag vet i dagsläget inte om den blir en utgiven uppföljare eller om endast jag får veta hur det går för Beata Sanders, men kanske 2025 ger svaret.
Jag undrar lite grann hur det skulle kännas att ha ett förlagskontrakt på flera böcker, att alltså veta att man får ge ut fler innan man ens har skrivit dem? Kommer jag att få uppleva det?
I övrigt kan jag bara hänvisa till det jag skrev för ett år sedan, jag tycker fortfarande så. Att litterär framgång, eller ett litterärt liv, inte endast kan mätas i utgivna böcker. Skrivandet är en del av livet, man skriver för att det är en passion och något man har behov av, och kanske inte alltid i första hand för någon annans ögon. (Fast det är klart att det är trevligt om texterna når andras ögon också, och bedöms och kanske uppskattas och recenseras... Det kommer man inte ifrån.)
Bokåret innehöll några bokmässor med scensamtal om böckerna och skrivandet, vilket var höjdpunkter i författarlivet. Hoppas på mera sådant.
Skrivande och läsande går hand i hand, och jag har läst ganska mycket, faktiskt mer än förra året. Totalt 43 böcker (har lite kvar på 43:an men det är också lite tid kvar av året). Mer än förra året således, då blev det 34 böcker. Av årets skörd avnjöts 15 stycken i ljudformat, de övriga som traditionella pappersböcker. Liksom tidigare har jag läst en blandad kompott; det har varit långa romaner och korta, noveller och serier, klassiker och nyutgivet, krim, feelgood och historia. Högt och lågt, sådär som livet.
Några har som vanligt gjort större avtryck än andra. En del på grund av en stark historia, andra på grund av språkdräkten eller att jag annars tycker om författarens sätt att skriva.
Årets bästa serie: Trilogin "Stad av drömmar", "Stad i brand" och "Stad i ruiner" av den amerikanska författaren Don Winslow. Hårdkokt men samtidigt lättläst gangsterdrama. Jag har även läst hans novellsamling "Spillror", en skildring av nattsvarta människoöden i den undre världen. Winslow lär ha sagt att den avslutande delen i trilogin är hans sista bok, att han slutar skriva. Hoppas inte det.
Årets klassiker: "Vägen" av Cormac McCarthy. Även han en amerikansk man (inser att jag läst oproportionerligt mycket av just amerikanska män) som skriver mörkt. Vägen är ingen tjock bok, men det är en historia som stannar kvar. En desperat och ångestframkallande dystopi, men som, tyckte jag, ändå innehåller en strimma hopp i slutet.
Årets favoriter: Liksom tidigare - jag gillar min King och Grisham. Bägge har släppt nya böcker under året. King en härligt tjock novellsamling med titeln "Så du vill ha det mörkare". Inte hans bästa men som vanligt en bra läsupplevelse, och jag kan inte låta bli att tänka att den vid sidan av fasorna, det mörka, det övernaturliga, även handlar om åldrande? Förmodligen hans eget.
"Pojkarna från Biloxi" är en juridisk thriller i sann Grisham-anda, en av hans bättre på senare år, tyckte jag. Njutning för en annan skrivande jurist.
Årets inhemska: Juha Itkonen är en finsk författare och en ny bekantskap. Några av hans verk har översatts till svenska, jag har ännu inte vågat mig på att läsa honom på originalspråket. Itkonen skriver mycket om relationer, fängslande och med bra språkbehandling.
Årets rekommendationer: Vill rekommendera den norska författaren Jo Nesbo och britten Chris Whitaker. Har läst fyra böcker av Nesbo under året och alla var bra. Ganska våldsamma och brutala, men spännande och väldigt välskrivna.
Chris Whitakers senaste bok "Mörkrets alla färger" innehåller mord och en kriminalgåta, men jag skulle inte beskriva den som en deckare. Den är lika mycket en episk relationsroman.
Och med detta önskar jag ett Gott nytt litteraturår!
