Ett första inlägg. Om att få bli författare.

Tänkte blogga lite igen. Gjorde det förut också (om ni googlar "Löpar-Lotta" hittar ni den blogg jag skrev förr när jag sprang lite mer och framförallt var lite bättre på det), men av någon anledning slutade jag (blogga, inte springa). Nu när jag faktiskt ska ge ut en bok måste jag ju marknadsföra mig lite. Synas, som man ska göra idag. Så därför, renässans för bloggandet. Rent tekniskt är min blogg ganska simpel och jag är för okunnig och ointresserad av webbdesign etc, etc för att utrusta den med diverse finesser och slående design. Jag tänker att det är själva innehållet som är det viktiga. Så ni som möjligen är intresserade av det får ha överseende med diverse tekniska klumpigheter.

Att ge ut en bok ja. Att bli författare. Att få bli författare. Känslan när den allra största barndomsdrömmen, det ultimata målet på bucket listan uppnås. The big hairy goal. Den känslan. 

Jag har alltid skrivit. Dagböcker, noveller, kåserier, blogginlägg, juridiska beslut, avtal och rättsutredningar. Har alltid varit en skrivande person, har skrivit för att jag velat, inte för att jag varit tvungen. Har skrivit både offentligt och i hemlighet. För andra och bara för mig själv. Tanken, planen, förhoppningen, har alltid varit att mitt skrivande någon dag ska leda till en hel bok. Men det är ju ganska förmätet att säga att man "ska skriva en bok" eller att "man ska bli författare", för jag menar, vem tror hon att hon är egentligen? Så jag har skrivit i hemlighet, för mig själv, år ut och år in, skickat in något manus här, något manus där, refuserats, redigerat, skrivit om, skrivit nytt, skickat in, refuserats ... Ja ni som skriver, ni vet. Däremellan har jag jobbat, tagit hand om familjen, tränat och gjort allt det där andra som livet är och har inte alltid haft tid att ägna mig åt det där med skrivande, men tanken har ändå funnits nånstans i bakhuvudet. En dag.

Och plötsligt händer det, för att säga som i den där lottreklamen. Skrivardrömmen blir sann! Man ska få bli det där som man alltid velat bli när man blir stor. För mig har det alltid varit författare. Jag har velat bli andra saker också, vissa har jag blivit, andra inte. OS-guldmedaljör, i löpning eller skidåkning, men det var tyvärr inte menat för mig. Jurist ville jag bli, och det blev jag. Militär verkade spännande, så det blev jag också. Och fru, mamma, husägare och allt det där.

Men författare. Den där allra våtaste drömmen. Det man alltid hoppats på men knappt vågat tro. Nu är jag det. Eller ska bli, om det är publiceringen som räknas. Det känns fortfarande lite förmätet att säga det, men nu vågar jag kanske ändå. En som skriver och som blir utgiven måste väl få lov att kalla sig författare. En som skriver något som andra, i alla fall någon, ska läsa. 

Min debutroman kommer ut på Lava förlag i början av 2022, exakt tidtabell ännu oklar. Det är min första antagna bok och den är inte det bästa jag någonsin kommer att skriva, min bestseller är ännu oskriven, men det är en början. En början på något fantastiskt, hur det än blir. En början på att få bli författare.

Jag hoppas att ni kommer att vilja läsa min roman (eller lyssna på den om ni föredrar det), samtidigt som jag fasar för att ni ska göra det. Vad ska ni tycka? Tänk om alla tycker att den är dålig, tråkig, ointressant? Tänk om alla tror att den handlar om ... mig? Det gör den väl kanske, lite grann, för man kan inte skriva om någon annan utan att på något sätt skriva om sig själv, men låt oss göra en sak klar: boken är inte en självbiografi. Inte om mig, inte om min familj. Den är ren fiktion.

Om man ska sätta en genre på den så skulle jag väl kanske säga att den är en slags vardagsrealistisk relationsroman. Mer ångestfylld än glad och glättig, men ändå med viss humor. En slags ”feelbad”.

Så, nu har jag outat nyheten. Det får räcka så för denna gång. Häng kvar om ni vill följa min fortsatta väg mot och i författarskapet.

P.S. Det är väl inte att avslöja alltför mycket om jag berättar att min bok innehåller en del musikreferenser...