Som jag sa är det verkligen med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot detta. Med mer skräck än förtjusning, om jag ska vara ärlig. Jag har tröskat genom mitt manus så många gånger och faktiskt blivit ganska less på det, och när självföraktet sätter in undrar jag om det alls är något att ha, egentligen? Nåväl, en debut är en debut, med allt vad det innebär, och det är aldrig debuterna som är de bästa, eller hur? Det första jobbet man får är sällan drömjobbet, den första ungdomsförälskelsen är sällan den man kommer att tillbringa resten av livet med. Och så vidare. En debut är en osäker början, ett första trevande försök, som bara kan bli bättre med tiden. Jag försöker tänka så när tvivlet blir för stort. Det här är inte det bästa jag kommer att skriva, det är en början. Med det sagt hoppas jag ändå att ni, eller i alla fall några av er, kommer att gilla min debutroman.
Jag har redan planer för vad som ska komma sedan. Bara jag hinner skriva det. Idag har vi firat vårt lands självständighet och som vanligt har dagen fått mig att minnas och tänka tillbaka. Minnas alla de historier jag har hört, tänka tillbaka på alla dem som såg till att vi har ett eget land, och alla dem som kom efteråt. Jag lyssnar på Finlandia och jag känner tacksamhet. Det finns många minnen och människoöden som är historier som vill bli berättade. Många har redan berättats av andra, men det finns sådant jag vill berätta på mitt sätt. I romanen jag alltid velat skriva. Det finns en plan för detta mitt nästa projekt, men den kommer inte att förverkligas inom en nära överskådlig framtid. Det är ett långtidsprojekt, det kommer att ta år, men jag är tålmodig. Det måste man vara som författare, i synnerhet som hobbyförfattare som har försvinnande lite skrivtid till sitt förfogande. Men kanske är det resan som är mödan värd, många gånger är det så.
Men nu närmast alltså mitt debutprojekt som snart börjar leva sitt eget liv. Jag vet ännu inte när releasen blir, men den närmar sig. Början på ett kapitel i boken kan se ut ungefär så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar