Släktled, min första historiska roman, finns nu alltså som fysisk bok. "Redan?" sa någon som bara såg på utgivningstakten de senaste åren, en bok per år. Och man kan väl tycka att det har gått snabbt, men vad som inte syns är allt det arbete och den tid som ligger bakom. Och jag var ingen duvunge när jag debuterade som författare heller, en bra bit över fyrtio, även om mycket nog hade skrivits innan dess också. Men hursomhelst, så är det ingen snabb process, allt det som sker innan en bok faktiskt kommer ut.
Jag kommer inte ens ihåg när jag påbörjade Släktled, det var flera år sedan, under pandemiåren, och då var den inte heller alls det den är nu. Den började faktiskt som en ganska lång novell som jag skrev till en tävling, men som aldrig gick vidare som novell. Kanske var det en mening med det också. Novellen handlade om Signe, som sedan blev anmodern i Släktled, och ögonblicksbilder ur hennes liv som flimrade förbi när döden nalkades. Varför inte bygga ut det hela tänkte jag, när novellen inte publicerades där jag hoppats att den skulle publiceras, och tanken på en familjesaga uppenbarade sig. En saga som skulle börja med Signe när hon föds och sluta vid hennes död nästan hundra år senare. Och så började de presentera sig, bokens huvudpersoner, och utkristallisera sig, en del sållades bort och en del stannade kvar, och till slut hade jag Signe, hennes barn Karl och Margareta och två av deras barn, Sofia och Conny, som bokens huvudpersoner. Och förstås en hel del andra bipersoner som figurerar i boken och bidrar till att föra handlingen framåt.
Och sedan skrev jag, något år, kommer inte längre riktigt ihåg, och däremellan låg manuset i träda och jag gjorde andra saker och nästan förträngde det ibland, men någon gång blev jag färdig och letade förlag och skrev om och redigerade, det tog något år det också. Och nu har historien då sett dagens ljus, men för mig som levt med den så länge så är det inte "redan", utan snarare "äntligen".
Släktled är som sagt en historisk roman, den utspelar sig i "riktig" historisk tid, men allt annat är påhittat. Personerna, händelserna. Inspirerade av verkliga händelser, av sådant jag hört - naturligtvis - men storyn som sådan är fiktiv. Jag har velat göra historien rättvisa på så sätt att tidsangivelserna och detaljerna så långt som möjligt bör överensstämma med verkligheten, men därutöver har jag tagit mig stora konstnärliga friheter. Boken är inte en minutiös skildring av historiska händelser, utan mer så att den gör nedslag i de olika personernas liv vid olika tidpunkter och händelser. Vid sådant som påverkat dem, och sådant som tagit deras liv i en viss riktning.
Som vanligt så vet jag inte själv vad jag ska tycka om boken eftersom jag har levt i den så länge. Om något så har jag nästan börjat ogilla den för att jag läst den så många gånger, men jag hoppas innerligt att ni läsare där ute ska tycka om den och det jag har försökt skapa. Den är knappast för alla, men förhoppningsvis för någon. Med skräckblandad förväntan ser jag fram emot och hoppas på att få några omdömen.
Mer officiell lansering av boken blir det på Helsingfors bokmässa om ett par veckor, där jag ska delta i ett scensamtal som handlar om hur man gör historien rättvisa i fiktionen och hur mycket man får brodera ut när man skriver historiskt, och sedan ska jag tillbringa lite tid i förlagets monter och signera böcker, om nu någon vill det. Bokmässan är tillika skivmässa samt mat- och vinmässa, så det blir knappast några problem att förlusta sig där hela helgen även om jag skulle tröttna på böckerna. :-)
Det om det. Det är både stort och tomt och en lättnad när ett manus blir en bok. Nu kommer jag inte att läsa den igen, åtminstone inte på länge. Andra projekt väntar och - eftersom jag är som jag är - blir det något helt annat till näst. Noveller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar