Om idéer

Det här med idéer till böcker är ett kapitel för sig. Hur får man idéer? Hur vet man vilka idéer som är värda att gå vidare med? Vad är en bra idé och vad är dålig idé? Jag har inga svar egentligen, kan bara berätta hur det är för mig.

Att få idéer är egentligen aldrig något problem. Snarare är det så att jag får för många idéer och vill påbörja för många projekt, och så blir jag splittrad och ingenting blir till nånting. Utmaningen ligger i att förvalta sina idéer och få åtminstone någon att avancera från idéstadiet. Att gå vidare med den som kanske har störst möjlighet att lyckas. Eller, det man aldrig förutse, så egentligen blir det den som jag känner mest för, just då. 

Idéer kan komma när som helst, de kan vara som en flyktig förnimmelse som snabbt fladdrar vidare, eller som ett heureka-moment som får mig att slita fram anteckningsboken på en gång. Det kan vara en situation, en bild, en kommentar, en person på gatan, som leder till en idé som jag tänker skulle kunna bli en bok. Upptakten till ”Refuserad” var att det dök upp en bild i huvudet av en kvinna som plockade upp ett kuvert från brevinkastet och visste vad det var innan hon öppnade det. En refusering från ett förlag, återigen en refusering, och återigen en besvikelse. Och så började det. Vem var hon? Vad ville hon? Hade hon familj, vad jobbade hon med? Frågor, vars svar ledde till en hel bok.

En annan idé dök upp en dag från ingenstans när jag kom att tänka på en kvinna som sitter ensam i en hotellbar, lågmäld pianomusik i bakgrunden, hon sitter där och smuttar på en drink utan att veta vart hon är på väg. Jag tror att jag vet vem hon är, kanske blir det en bok om henne någon dag. Men hon får vänta ett tag, jag har en annan idé att förverkliga först. Kanske två. 

Det finns säkert lika många sätt att påbörja en bok som det finns författare. Vissa nöjer sig inte med en idé och stundens inspiration, utan de strukturerar upp hela historien innan de börjar skriva. Planerar karaktärerna, inledningen, vändpunkterna, upplösningen. De är ingenjörer, som behöver en ritning innan de verkställer. Sedan så finns det de där som börjar skriva utan att ha något mer än en flyktig idé, och historien får utvecklas och söka sina vägar medan de skriver. Själv är jag varken en utpräglad ingenjör eller en helt ostrukturerad flödesskrivare, kanske något mitt emellan. I mina idéer finns någon slags riktning, jag vet på ett ungefär vad jag vill att det ska bli för slags historia, men sedan kan det förstås ändras på vägen. Det jag kanske trott vara en historia med ett klassiskt feelgood-lyckligt slut kan visa sig bli en betydligt mörkare sak. Så var det med "Refuserad", slutet blev inte alls det jag trodde först. Men det är ju tjusningen med det hela, att inte alltid veta vart man är på väg. 

En idé behöver inte alltid vara storslagen det kan mycket väl finnas något att berätta i det lilla, i det vardagliga. Det kan finnas lika stor behållning i en lågmäld vardagshistoria som i en rafflande thriller. Allt behöver inte vara Hollywood-explosioner och perfekta dramaturgiska kurvor. 

Det om det. På skrivarfronten är det inte explosioner och dramatiska vändningar för närvarande. Det är ganska lugnt. Jag väntar på ljudboksversionen av min debutbok, det har trillat in något trevlig besked om beviljat skrivarstipendium och jag skannar nätet då och då efter recensioner. Och så glad man blir när det dyker upp en sån här! Tack Linda Persson, vem du än är!