Att bli recenserad

Recensioner. Man har väntat, längtat och kanske än mer fasat. Vad ska folk tycka? Vad ska såna som läser och recenserar tycka? Man läser andra recensioner och ofta är det något recensenten hakat upp sig på (ibland med rätta, ibland förstår man inte varför), emellanåt är kritiken rätt svidande. Och man tänker att vad ska de månne tycka om min bok, vill jag ens bli recenserad eller är det bättre att mitt alster passerar obemärkt?

Idag recenseras mycket på sociala medier, av bokbloggare och influencers. Och de har makt att ge sin åsikt stor spridning, de kan ge en begynnande författarkarriär en skjuts eller skjuta den i sank. "Alla" finns på sociala medier, och "alla" läser vad som skrivs där. 

Det var knappt så att jag vågade läsa när den första Insta-recensionen dök upp. Men den var jättefin, idel lovord och min debutbok rekommenderades varmt, och man blev nästan lite tårögd. Sedan följde en till och en till och alla var de bra, nästan så att man blir misstänksam. Och oerhört tacksam, givetvis. Men kanske är det så att de som inte tycker om boken inte heller bemödar sig att recensera den? 

Och sedan följde en alldeles "riktig" recension, i en riktig tryckt tidning. Innan jag ens hade sett den fick jag ett "grattis till den fina recensionen" på Facebook, och jag hastade in på tidningens webbsida och läste med hjärtat bultande och halsen torr. Vasabladets recensent hade verkligen förstått boken och berömde den, nästan så att det luktade mutmisstankar om det hela, vilket jag dementerar å det bestämdaste. Jag hittade egentligen inget negativt, annat än att boken kanske var lite trög till en början. Vilket inte heller det var så negativt sist och slutligen, eftersom recensenten tyckte att man sjönk in i rytmen och sögs med. 

Det jag kanske oroat mig för mest är att boken skulle anses vara förutsebar, klichéartad och banal. Men med omdömen som att "författarens stilfigurer ger sälta åt texten utan att ta över", att språket är "intensivt, komprimerat och genomtänkt" och att bokens titel är "genialisk", kan jag inte vara annat än nöjd och konstatera att jag lyckats undvika att skriva en sådan bok som jag inte ville skriva. Det var någon som sa till mig att man inte kan "slöläsa" boken utan att man måste vara alert, annars hänger man inte riktigt med, språket är kompakt. Det tar jag som en komplimang. Att läsa ska vara lite utmanande, tycker jag. 

Jag är förberedd på att det säkerligen kommer mindre positiva recensioner också. Till och med någon regelrätt sågning. Det får väl nästan anses höra till, det är omöjligt att skriva något som tilltalar alla. Men tills det händer fortsätter jag att suga i mig de fina orden och glädjas. De ger en hobbyskribent styrka och självförtroende i sitt fortsatta skrivande.