Om en sommar som snart gått

Ännu drar sommaren några andetag, men den lider mot sitt slut. Luften känns annorlunda, den innehåller trots värmen ett omisskännligt stråk av annalkande höst. Kvällarna är mörka, morgnarna våta av nattens fukt. Det har varit en sommar som gått alltför fort, men ändå innehållit så mycket att jag kan känna mig nöjd. Redo för höst, kyla och mörker. 

Min sommar har innehållit en del sol och lite regn, finare dagar och tråkigare, så där som livet självt. Jag har fått vara lite ledig, men aldrig hinner man allt det man tänkt sig. Det är väl också som det ska vara. Men ändå, jag har badat i hav och sjö, sprungit på en löparbana och plockat hallon. Gått på bio, ätit glass och druckit kaffe på en solvarm trappa. Jag har sett ställen jag aldrig sett förut, plockat snäckor på västkusten, vandrat i Stockholm och upplevt Prag. Jag har fått sova utan att bli väckt av klocka, och jag har läst några böcker. Jag har deltagit i en podd (kommer snart!), utsatt mig för en fotografering och stått i ett författartält. Jag har träffat gamla goda vänner och nya intressanta människor. 

Sommaren har gett mig möjlighet att träffa läsare och andra författare i författartältet på Vörådagarna.

Sommaren har låtit mig vandra på en snäckbeströdd strand i Halland...

...och njuta av vackra vyer en varm sommarkväll i Prag.

Och jag har skrivit, lite grann, men inte en hel bok, det har min sommar inte tillåtit. Jag har känt ett sug efter det kortare formatet och skrivit noveller. Tio, tolv stycken. Genom åren har jag skrivit ganska mycket noveller och tycker om det. Att skriva novell är på vissa sätt lättare än att skriva en bok, på andra sätt svårare. En novell behöver inte vara lång, men den ska ändå innehålla ungefär det samma som en bok. Jag har haft så många idéer till korta historier och betraktelser om vardagliga situationer och mänskliga relationer som knappast skulle lämpa sig för bokformat, men som däremot blivit i mitt tycke alldeles lagom långa noveller. Vad jag ska göra av dem vet jag inte riktigt. Kanske ingenting, kanske kan de bli något, en dag. Om det är svårt att få ett förlagskontrakt för en roman så är det kanske ännu svårare för en novellsamling, så jag förväntar mig inget. Men man kan hoppas. 

När det gäller det projekt som jag hoppas skulle kunna bli min bok nummer tre, så har det inte hänt mycket nytt. Jag jagar ett förlag, och som vanligt är det ingen självklarhet att man ska hitta det. Sommaren har inte gett mig några svar på den frågan, kanske gör hösten det.