Illusion vs verklighet

Det här med illusion vs verklighet. Vad man förväntar sig och hur det sedan i själva verket blir. Många gånger har man den där bilden av hur det ska vara sen; när man blir författare, när man blir rik, vuxen, gift, eller vad det nu må vara. Sen, när man uppnått det man strävat efter. Sen, när livet blir annorlunda. Bilden är kanske en orealistisk drömbild, nånstans innerst inne inser man det, men man vill ändå inte riktigt vill släppa taget. Kanske är det så att vara människa, att aldrig vara riktigt nöjd, aldrig riktigt tillfreds. Eller så är det bara jag, med min tvångsmässiga målmedvetenhet, alltid med tanken på vad jag ska göra sen.

När det gäller författarskapet föreställer man sig kanske boksigneringar, framträdanden, tv-soffor, releaser... Sedan så inträffar verkligheten, som inte alltid (ganska sällan egentligen) motsvarar drömbilden. Och det är bra det också, att livet fortsätter tuffa på ungefär som förut. Nu finns det en bok där ute med mitt namn på, jag har signerat och sålt några stycken, gjort någon intervju, något biblioteksbesök, men livet fortsätter som förut ändå, även om CV:t innehåller publicerad författare. Och vet ni, det är kanske det bästa ändå. Ett liv som är tryggt och stabilt, utan stora svängningar, med små nedförsbackar och små uppförsbackar. Ett trevligt jobb att gå till, en egen familj, ett hem, mat på bordet, ett hemland i fred. Saker som med ens inte är självklara längre, åtminstone inte för alla. Ännu en dåre i världen kan ställa allt på ända. Vad som trots allt är viktigast blir allt mer påtagligt.

Så ja. Jag gläder mig åt författarskapet och boken, hoppas att den når sin läsekrets och jag hoppas att jag förmår skriva någon fler. Jag skulle inte tacka nej till en framgångssaga á la Läckberg, förstås, men mest känner jag nog ändå tacksamhet över allt det andra jag redan har, som man inte får ta för givet. Att få vara författare är sedan bara en liten guldkant på livet i övrigt, en hobby jag brinner för och har förmånen att få ägna mig åt ibland. Men att gräma sig över att man kanske inte uppnår den där glansbilden? Nej. Vi vet ingenting om framtiden, om vi ens har någon, så låt oss vara nöjda med det fina i stunden. Just nu finns det många orosmoment, mycket fult och hemskt i världen, men också mycket fint. Strålande vårvinterväder, och faktiskt ganska många fina omdömen om min bok. Även om det är ganska uttjatat är det väl bara att lära sig att Carpe diem:a sin tillvaro.