Men hallå, 2023, vart tog du vägen? Det är orimligt att ett år kan gå så fort, och allt snabbare går de med åren, åren. Eller, det gör de inte, det är nog min tidsuppfattning som har förändrats.
Men ändå, 2023 snart till ända och jag har inte riktigt hunnit med. Gör man någonsin det? Jag har jobbat, barnen har blivit äldre, det ena har - i princip - lämnat boet, jag får börja inse att jag inte längre tillhör kategorin knappt medelålders.
Man kan ha olika målsättningar när ett nytt år inleds, saker man vill uppleva, uppnå, genomföra. Och ofta har jag det. En del outtalade mål som jag knappt känns vid själv, men som finns där och sätter ribban, så att säga. Och så finns det tydligare mål, något konkret man vill uppnå under ett år. Att springa milen under 45 minuter (knappast möjligt längre), att klara en chin eller läsa en bok i veckan, till exempel. Jag bläddrar tillbaka och återkallar mina skriv- och läsmässiga mål för 2023.
Mål: Att få ut bok 2 och blir klar med och kanske få kontrakt på bok 3. Och gärna börja skriva på bok 4.
Hur har det gått? Jodå. Bok nummer 2, Uppgörelser, kom ut, lästes av en del, fick fina omdömen, och glömdes bort, mer eller mindre. En bok lever i allmänhet inte så länge, om den inte blir en klassiker.
Bli klar med och kanske få kontrakt på bok 3. Nja på den. Jag blev klar med bok 3, åtminstone så klar att jag var redo att skicka till förlag, men jag hoppas ännu på att få utveckla den vidare tillsammans med ett förlag och att få ge ut den, eller att någon annan ska ge ut den. Jag har dock inget kontrakt och vet inte heller om jag kommer att få det. De mal långsamt, förlagens sållningskvarnar, och man får räkna med månader i väntetid efter att man skickat in sitt manus. Och om man då skickar till något förlag i taget och däremellan måste vänta, så förstår ni att tiden går. Jag väntar ännu på besked från några förlag, och därefter får jag utvärdera mina alternativ. Kommer bok 3 verkligen att bli en bok som ges ut av ett förlag, eller går jag vidare med den på annat sätt? Jag vet som sagt fortfarande inte.
Att börja skriva på bok 4. Det har jag gjort. Jag började dock inte skriva den historia som jag trott, det finns ännu bara i mitt huvud, i stället började jag skriva på en uppföljare till bok 2. Dels för att ganska många faktiskt har efterfrågat det, dels för att det var vad jag kände mig sugen på i stunden. Det är ett lustfullt skrivande, om än det inte går så fort framåt. Jag måste ju jobba och se barnen växa upp och ta hand om hemmet och träna och... Ja, ni vet. Jag har dock snart ett råmanus till en historia och jag vet var den ska sluta. Sedan återstår en massa redigering och omskrivning, men det är på gång. Få se om den blir bok 3 eller 4 eller ingenting. Den ständiga ovissheten i författarlivet.
Kanske ska man inte mäta litterär framgång endast i utgivna böcker. Det är nämligen väldigt många skrivna ord, väldigt många bra ord, som aldrig blir en bok. Skrivande kan vara så mycket mer. Det är ett sätt att förhålla sig till sin omvärld. Det är att tycka om att skriva, att älska att vara i skrivandet, oavsett vad resultatet blir. Under året har jag anlitats både som kolumnist och novellist. Det finns människor där ute som vill läsa mina ord. Kanske är det den största framgången för en skrivande person.


👍🏻❤️🥰
SvaraRadera