Österbottens bokmässa

Och mitt i allt är det vår, även om just denna dag bjuder på polarvindar, och tiden och livet rusar på i en skrämmande fart, allt snabbare med åldern. Så känns det, eller hur?

Sedan sist har jag blivit fyrboksförfattare, min första novellsamling och fjärde bok har utkommit. Förbindelser innehåller fjorton sinsemellan olika noveller, som ändå kanske hänger ihop på något sätt. Trådar mellan människor, stunder och ögonblick i livet som betyder något. 

Marknaden för novellsamlingar är inte särskilt het, jag vet det, men som bekant skriver jag sådant jag själv vill, inte sådant som nödvändigtvis hittar den största läsekretsen. I så fall borde jag väl skriva deckare? Men noveller är underskattade, det tycker jag, jag både läser och skriver gärna noveller. Att kunna uttrycka så mycket i ett sådant kort format, både uttalat och outtalat, det är både utmanande och roligt. Och, skulle man inte gilla någon i en samling är det inte hela världen, det är bara att gå vidare till nästa, och kanske gillar man den. Är det en bok man inte gillar, ja, då är det kört, det är bara att lägga ner.

För en vecka sedan gick Österbottens bokmässa av stapeln. Det var roligt som vanligt, om än man kunde ha önskat lite fler besökare. Programmet var späckat med många intressanta samtal och debatter, och utställningshallen välfylld av allehanda författare och utgivare. 

Alla mina fyra fick följa med, och även om försäljningen inte direkt fick nationalekonomin och tillväxten i landet att gaska upp sig, så var det givande att få diskutera med läsare, både sådana som redan läst något och sådana som ville göra det. Att få höra att någon läst och uppskattat ens bok, det är en lisa för författarsjälen.

Fint författarsamtal om historiska romaner med Annika Åhman, intervjuare Inger Ruotanen. Annikas Lumpänglar har jag läst (rekommenderas!), den nya Utbryterskan står på läslistan. Vi fann flera beröringspunkter i våra böcker, även om Släktled omfattar ett längre tidspann och Utbryterskan ett kortare. Men bägge handlar, bland annat, om starka kvinnors kamp i hårda tider.

                            

Jag delade bord med Ann-Charlotte Grönlund, som gett ut en bok med en massa härliga fiskrecept. Mellan läsarna och kunderna hann vi med intressanta samtal om böcker och livet och allt där emellan. 

Nicko Smith som tog bilden är poet och journalist, och han lyckades faktiskt få mig att läsa poesi. Visst har jag läst dikter tidigare, men jag är ingen van lyrikläsare. Inte för att jag har något emot det, absolut inte, men det har bara inte blivit så. Under helgen läste jag dock hans diktsamling om Iron Maiden - en lämplig ingång i poesin för en hårdsrocksälskare som jag - och likaså bordsgrannens Kurt Levlins diktsamling Handbok, som jag tyckte mycket om. Kanske blir det mer lyrik för mig framöver, vid sidan av allt annat.

Framtiden då? Jo, visst finns tankar på nya projekt, och idéer, men kanske blir det en liten paus från skrivandet. Det är mycket annat som pockar på uppmärksamhet, sådant jag vill och borde göra, och en fördel - bland nackdelarna - med att inte ha någon som förväntar sig något av mig, inget förlag som väntar på något manus med sträng deadline, är att jag faktiskt kan ta en paus, om jag vill. Jag kommer inte att sluta, nej då, skrivandet finns  i mitt blod, men det är trots allt en hobby som ska bygga på lust och glädje, inte på att vara tvungen. Tiden får utvisa vad och när det blir.

Så, tills dess, fortsätt att läsa gott folk, något av det bästa man kan göra!