Sommar och författarliv

Semestern som alldeles nyss började har gått in på sin sista skälvande vecka, men när man tittar tillbaka i kalendern och fotogalleriet inser man att den trots allt innehållit ganska mycket, fina minnen att spara för sämre dagar. Sol och mera sol, tid hemma och borta, konsert och bio och sommarteater, träning och bad, familj och vänner. Och lite skrivande, men bara lite, skrivandet har tenderat att hamna ganska långt ner på prioriteringslistan. Inte för att jag inte vill, men det har varit andra saker jag velat mer, just nu. Då får det vara så, det kommer andra tider. Men, jag har levt något slags författarliv ändå i sommar. Under Vörådagsveckan gjorde kommunen en fin satsning på kulturen och jag deltog i både panelsamtal och författartält. Fina tillfällen att träffa såväl andra författare som läsare.

Som författarpanelens moderator fungerade Pia Lagus, och deltog gjorde förutom jag själv Lena Lindgård, Henna Johansdotter och Ann-Luise Bertell. Rekommenderar deras böcker!

Ja, och sedan åkte jag på en liten resa till en sydligare del av landet och där, i en liten bybutik med retroaktig charm, hittade jag denna:

Släktled! Lite coolt ändå att se sin bok där den trängs med Sisu-tabletter och tuggummi. Hoppas någon köper den också.

Och annars? Det är som sagt lite svårt att hitta tid att skriva, och det är lite svårt att sälja redan utkomna böcker. Det är ingen lätt bransch man valt, men tur att man gör det blott av kärleken till skrivandet. Jag har nya projekt på gång, det har jag alltid, men inga som jag ser en utstakad väg för, de kan gå hela vägen, kanske, eller så blir de kvar som något jag bara skrev. Det finns en hel del sådant i mina lådor och på hårddisken, sådant jag bara skrivit. När jag läser det i efterhand tycker jag att en del är skräp, bra att det inte blev något mer av det, men jag tror ändå att texterna uppfyller ett syfte. Det är med skrivandet som med allt annat, det krävs träning. Man kan ha någon slags grundläggande talang för det, en lätthet med ord, men för att utveckla konsten krävs att man skriver, och läser. Många, många tiotusentals ord. Det finns också några alster som jag tycker är helt okej, även om de aldrig passerat nålsögat och blivit något för allmänhetens ögon. Jag läste nyligen för min son en spänningsbok som jag skrev för just hans ålderskategori för ganska många år sedan. Skickade in bidraget till en tävling men det blev ingenting av det, och sedan har det blivit liggande. Hur som helst så var sonen uppslukad och påstod att det var topp tre av alla böcker han har läst, och då läser han och blir läst för ganska mycket. Det var fint att ge honom en läsupplevelse som ingen annan förmodligen någonsin kommer att få. 

Knappt med skrivtid under våren och sommaren som sagt, men något mer hoppas jag finna under hösten. Om inte annat så ska jag tillbringa en hel vecka på ett gulligt pensionat i Norrtälje och inte ägna mig åt annat än skrivande och löpning på Roslagsleden som turligt nog går precis bredvid. Få se om jag faktiskt får ro att skriva när jag inte har andra saker runt omkring som jag vanligen har. Tacksam för möjligheten dock, och tacksam gentemot våra finlandssvenska kulturmecenater.

Det var det, vi fortsätter sommar!